(:
tänk när man var liten, då skitsnack inte existerade.
kärlek var en liten puss på kinden.
lycka var att få en godispåse.
den värsta smärtan var när barbiedockan hade tappat benet/huvudet.
och då man grät när man bara hade ramlat och skrapat knät.
nu när man är stor, då skitsnack finns överallt
kärlek är underbart....i ett tag, om man inte har riktigt tur
lycka är att ens vänner går att lita på
den värsta smärtan är när vänner/kärleken sviker
och när man gråter handlar det om nått mycket mycket värre än ett uppskarapat knä ...
Kommentarer
Trackback
